Kära läsare!
Jag är alltså Ina. Namnet har funnits med länge på sidan men det är inte förr än nu som jag tagit mej i kragen, slagit på datorn och börjat skriva. Tanke är att jag ska försöka skriva ett par gånger i veckan hädanefter. Vi håller tummarna.
Sanna har delat med sej av sin spelhistoria och jag tyckte det var ett bra sätt att börja på.
För mej var det blixtförälskelse. Min första stora kärlek. Inte så originellt kanske, men djupt och hängivet drabbades jag av Final Fantasy 7 en kväll när jag tjatat mej in på min storebrors rum och fick sitta och titta på medan han spelade. Jag ramlade rakt ned i äventyret när Cloud och Aeris var på väg från Aeris hus i Midgars slum. Kanske var det smutsen, hela den episkt trasiga världen och den dystopiska hopplösheten, men jag kommer aldrig älska så igen. Jag lovar att jag kommer återkomma till det här någon annan gång.
Efter det har det varit ett långsamt släntrande ned i det totala beroendet. Spel är idag ett så pass utarbetat och brett media att det kan vara både underhållning, konst, politik eller bara hederlig underbar eskapism. Vad man än vill kalla det, och vad man än är ute efter så finns det något för alla. Något som kan vara ett nöje, beröra och uppröra eller ge en stunds avkoppling från verkligheten i en annan värld, i en galax långt långt bort.
Ska bli ett sant nöje och en ära att skriva!
Spelstuderande kulturbimbo och zombifobiker från Stockholms utmarker med smak för dystopier, gotiska slott och hårda hjätinnor. När hon inte räddar världen eller är manlig förebild dricker hon dyr öl och läser tung litteratur. Spelar det mesta, men gärna något med monster och övergivna rymdlabb. 
Varmt välkommen tillbaka! Ser fram emot många åsikter och tankar!
Även om jag inte erkänner det ofta, så har faktiskt Final Fantasy 7 en plats i mitt hjärta. Många kära minnen och många spelade timmar. Någon dag borde jag spela om det, det får hamna på den långa väntelistan helt enkelt.
Jag är nog den enda som inte har någon som helst lyrisk relation till FF-serien. Eller ja, jo, okej… Lulus klänning är grymsnygg.
Lyrisk är nog att ta i för min del, men jag kan erkänna att spel fem har en speciell plats i mitt hjärta pga nostalgiska skäl, och spel sju var som sagt riktigt bra. Men hela grejen med att FF-serien skulle vara den bästa rpg-serien någonsin är bara lögn och båg, i min så ödmjuka åsikt.
Jag borde få spö straff för att jag INTE vare sig äger eller har spelat igenom FF 7. Jag har spelat ett par timmar bara (tillbaks då spelet var nytt). Men jag har lovat mig själv att införskaffa samtliga FF titlar och spela igenom alla.
Jag blir kanske dock förlåten om jag säger att jag klarat Chrono Trigger flera gånger (inta alla 8 olika sluten dock).
Skön blogg och ett trevligt inlägg i vilket fall. Lycka till med bloggen framöver.
Thank you and good night.
Sjuan är skitbra. Och jag håller med om att sexan och femman är jättebra. Men sen går det tyvärr utför. De senare spelen är mer julgransgrafik än story.
Men jag kan verkligen inte hålla med om att Lulus klänning är cool! Hon är mest hypersexualiserad…
Robin!
Leta upp ett ex av FF7 och stäng in dej! Du kommer inte ångra dej. Många vackra timmar.
@Ina: Skinn, päls, bälten, spets och bara axlar – klänningen innehåller alla element som gör ett lyckat plagg i mina ögon. Huruvida Lulu är hypersexualiserad eller inte låter som ett bra framtida inlägg. Se det som en uppmaning. ;)
yes mam! Det är redan halvfärdigt ^^
Men det är ju jag som är Ina O: Nu måste jag ju byta namn till NGP-Ina eller nåt :(
haha jag vet! det blir knepigt men vi får dela systerligt!
-STR/+CHA – Layers.se: Ina har fått tummen ur arslet och börjat skriva igen. Kan det bli fler än ett inlägg denna gång? http://is.gd/9HV51
This comment was originally posted on Twitter